2.6 Arbetsplanering

Arbetsplanering kan till exempel innebära planering av arbetsmiljöer, maskiner och anordningar, arbetsprocesser och -uppgifter, organisering av arbetet, arbetstider och personaldimensionering. I det här avsnittet behandlas de allmänna utgångspunkterna för arbetsplanering och principen för planering som lämpar sig för alla (Design for all).

Enligt arbetarskyddslagen är arbetsgivaren ansvarig för sunda arbetsförhållanden. Goda arbetsförhållanden ökar trivseln i arbetet och arbetets produktivitet. Syftet med lagen om företagshälsovård är också att förbättra arbetsförhållandena så att arbetstagarnas arbetsförmåga kan tryggas. Detta kräver ergonomi- och användbarhetskompetens av både planerare och arbetsgivare.

Med utnyttjande av ergonomisk information avses att arbetstagaren och tekniken samarbetar effektivt och att arbetet löper störningsfritt samt att kvaliteten på arbetet är god. Denna helhet av människor, teknologi, arbetsgemenskap, -redskap, -uppgifter och -miljö kan benämnas arbetssystem. När arbetssystemet fungerar enligt människans naturliga egenskaper och förväntningar uppnår man med samma insatser mer resultat (Figur 8).

Exempel på planeringsprocess: Planering/sammanfattning av laboratoriet för hälso- och sjukvård

Laboratoriet för hälso- och sjukvård skulle flyttas till andra lokaler i ett byggnadsverk som skulle totalrenoveras. Arkitektkontoret som ansvarar för byggnadens renovering ansvarade också för planeringen av laboratorielokalerna. I planeringsgruppen deltog förutom arkitekterna laboratoriets chef, arbetarskyddsfullmäktige, en representant för arbetstagarna, en representant för företagshälsovården samt en expert på ergonomi.

Insamling av information och utredning av alternativ. Planeringsgruppen bad laboratoriets personal registrera laboratoriets alla arbetsprocesser. Utgående från anteckningarna preciserades och korrigerades arkitekternas preliminära plan för lokalerna. Varje arbetsprocess skulle framskrida smidigt inom utrymmet och därför placerades alla arbetsplatser enligt arbetsprocessens gång.

Val och genomförande av lösningar. När arbetsplatserna hade placerats i lokalerna planerades var och en av dem separat. Arbetsplatserna i det gamla laboratoriet hade redan tidigare beskrivits och dessutom hade man räknat upp alla anordningar som används vid varje arbetsstation, deras mått samt de utvecklingsbehov som arbetstagarna framfört. Planeringsgruppen gick igenom varje arbetsplatsplan med fotografier och användarnas önskemål. Arbetstagarna ville arbeta både i sittande och stående och därför gjordes alla arbetsplatser höjdjusterbara. På arbetsplatserna beaktades också den belysning som exakt arbete kräver, ändamålsenliga förvaringslösningar, lättanvända förflyttningshjälpmedel samt förvaringsplatser för hjälpmedel. Företagsfysioterapeuten gav handledning och råd om hur man tillägnar sig nya arbetssätt.

Uppföljning, utvärdering och nyttan. Under veckomötena på arbetsplatsen gick man igenom de anställdas erfarenheter och upplevda arbetssätt. Chefen följde med arbetets produktivitet och de anställdas erfarenheter samt utvecklingsförslag i det nya laboratoriet. Företagshälsovården följde upp särskilt antalet besvär i stöd- och rörelseorganen samt sjukfrånvaron.

Principen – Planera för alla

Syftet med principen Planera för alla är att beakta olika användare direkt från början av planeringen. På så sätt kan man skapa en miljö, produkt eller tjänst som olika människor kan använda.

Tillgänglighet är en central del av denna princip. Ju bättre tillgängligheten har beaktats med avseende på arbetsplatsens lokaler, arbetsredskap, produkter och tjänster, desto mindre behöver arbetstagarna individuella lösningar, såsom anpassning av arbetet.

Med tillgänglighet avses i synnerhet att byggnader och annan byggd miljö är lättframkomliga och fungerar. I praktiken kan det till exempel innebära att det är lätt att besöka en arbetsplats, ett ämbetsverk eller hälso- och sjukvårdstjänster även om man rör sig med rullstol eller synen har försämrats. Tillgänglighet innebär hindersfrihet i den digitala världen. När tillgängligheten förverkligas är det lätt för olika människor att använda digitala tjänster och innehållet i dem. Tillgängligheten kan gälla digitala tjänster, dvs. webbplatser och mobilapplikationer och den förbättrar jämlikheten, självständigheten och delaktigheten i samhället (Figur 9).