3.5 Besvär i stöd- och rörelseorganen och psykisk hälsa

Besvär i stöd- och rörelseorganen och psykiska problem är den vanligaste orsaken till långvarig arbetsoförmåga. Genom förebyggande arbete och ett fungerande samarbete inom företagshälsovården kan man stödja arbetstagarna och på så sätt undvika kostnader som beror på nedsatt arbetseffektivitet, sjukfrånvaro och pensionering i förtid.

Besvär i stöd- och rörelseorganen

På vad beror besvär i stöd- och rörelseorganen?

Typiska besvär i stöd- och rörelseorganen hos personer i arbetsför ålder är smärtor i ländryggen, nacken, axlarna och knäna. I slutet av arbetskarriären börjar artrossmärtorna i knäet och höften bli vanligare. Anhopningen av olika problem som påverkar hälsan i stöd och rörelseorganen samt andra kroniska sjukdomar i anslutning till dessa försämrar funktionsförmågan i alla åldersgrupper. Besvären i stöd- och rörelseorganen försämrar också livskvaliteten och ökar risken för att få depressiva och andra psykiska problem.

Psykosociala faktorer och livsstilsfaktorer påverkar huruvida akuta besvär i stöd- och rörelseorganen utvecklas till svåra och bestående problem. Det är viktigt att identifiera tidigt särskilt depression, sömnbrist och rädsla för att röra på sig. Det räcker alltså inte att enbart ingripa i de fysiska utmaningarna i arbetet.

Varierande arbetsställningar och gradvis ökad belastning samt omsorg om den fysiska konditionen är fungerande metoder för att förebygga och behandla besvär i stöd- och rörelseorganen. Multiprofessionell handledning inom företagshälsovården kan behövas om smärtorna stör vardagen, arbetet eller sömnen eller om det inte går att återgå till en normal belastning.  Direktmottagning hos företagsfysioterapeut är ett bra sätt att ingripa tidigt i arbetstagarens besvär i stöd- och rörelseorganen. På så sätt kan även en eventuell sjukfrånvaro vara kortare när arbetstagaren får snabbt vård och inleder rehabilitering. Ett smidigt samarbete mellan företagsläkaren och företagsfysioterapeuten i båda riktningarna möjliggör en övergripande vård av arbetstagaren.

Beaktande av belastningsfaktorer i stöd- och rörelseorganen på arbetsplatsen

I arbetet kan ingå olika riskfaktorer för besvär i stöd- och rörelseorganen, till exempel tunga manuella arbetsskeden eller ett repetitivt arbete. Fysiskt tungt arbete och dålig arbetstillfredsställelse har ett samband med smärta i ländryggen och olägenheterna som den orsakar. Statiskt uppbärande av de övre extremiteterna, långvarigt sittande utan avbrott och psykosociala faktorer i anslutning till arbetet ökar risken för nacksmärta. Det är dock bra att komma ihåg att riskfaktorn inte är samma som orsakssambandet och därför ska smärtrelaterade faktorer alltid bedömas individuellt. När arbetstagarens besvär stör hens arbetsprestation kan även chefen kontakta företagshälsovården.

Bedömning och uppföljning av arbetets fysiska och psykiska belastning samt att lyssna på de anställda hjälper chefen att agera tidigt. Arbetet kan anpassas och arbetsbelastningen minskas tillfälligt (läs mer Avsnitt 5 Anpassning av arbetet). Arbetstagaren kan också stödjas på arbetsplatsen till ett till ett sundare liv (läs mer Avsnitt 2 Främja arbetsförmågan).

Hur stödjer jag en arbetstagare med besvär i rörelseorganen?

Samarbetet mellan arbetsplatsen och olika aktörer är av stor betydelse för att minska riskerna och belastningen i arbetet samt förstärka de skyddande faktorerna. Arbetstagarna ombeds att delta i diskussionen om eventuella problem och lösningar. Målet är ett hälsosamt och tryggt arbete för alla.

En så snabb återgång i arbetet som möjligt främjar ofta återhämtningen och minskar risken för arbetsoförmåga jämfört med sjukledighet. Även små ändringar i arbetet gör det ofta möjligt att återvända snabbt till arbetet . En förutsättning är dock att arbetstagaren vill fortsätta att arbeta i stället för sjukledighet och att arbetskamraterna och chefen har viljan och möjligheterna att stödja en partiellt arbetsför person. Arbetstagarens erfarenhet av stöd på arbetsplatsen direkt kan påverka frånvaron.

Smärtrelaterad oro och ångest kan öka arbetsoförmågan.
Till exempel kan man identifiera rädsla och oro hos arbetstagaren över

• andras inställning på arbetsplatsen
• avvikelse på grund av särskilda behov
• stämpeln att vara en kverulant, syndabock eller favorit
• att förlora sin arbetsplats eller att karriärutvecklingen avstannar
• att inte kunna delta i arbetet jämlikt med andra
• att vara tvungen att visa smärta, trötthet och kraftlöshet: ”Det är lättare att vara borta helt och hållet”.

Genom en god relation och växelverkan mellan chefen och den anställda kan man påverka den anställdas arbetsförmåga, hälsotillstånd och arbetstillfredsställelse på ett positivt sätt. Smärtsymtomen och funktionsförmågan kan också kännas mer tolererbara på detta sätt.

Psykiska störningar

Psykisk hälsa är ett begrepp som beskriver balans och välbefinnande i det psykiska livet. Psykisk hälsa kan ses som en kombination av olika typer av resurser som anknyter till tänkande, känslor, sinnesstämning eller förmåga att agera i sociala situationer. Psykisk hälsa är således inte bara avsaknad av psykiska störningar eller allvarliga psykiska symtom.

I förhållandet mellan arbetet och den psykiska hälsan är det viktigt hur psykisk hälsa är kopplat till arbetsförmågan och hur arbetet påverkar den psykiska orken och välbefinnandet. Rollen för den psykiska hälsan och den psykiska arbetsförmågan framhävs i ett samhälle som stödjer sig på kunnande och innovationer. De ökade kunskapskraven och det allt intensivare arbetet utmanar å sin del den psykiska arbetsförmågan.

De vanligaste psykiska störningarna hos personer som arbetar är depressions- och ångeststörningar. Situationer där arbetsförmågan försämras samtidigt av både en psykisk störning och besvär i rörelse- och stödorganen är ganska vanliga.

Den psykiska störningens inverkan på arbetsförmågan står inte i direkt proportion till antalet symtom eller sjukdomens svårighetsgrad, utan personens arbetsförmåga påverkas i hög grad av både personens egna resurser och det stöd som personen får på arbetsplatsen och arbetsarrangemangen.

Psykosociala faktorer i arbetet och psykisk hälsa

Deltagande i arbetet stödjer välbefinnandet i ett meningsfullt, välorganiserat och lämpligt dimensionerat arbete. Goda arbetsförhållanden, såsom rättvist chefsarbete, uppskattning för arbetet, meningsfullt arbetsinnehåll och välorganiserade arbetsprocesser är kopplade till en bättre psykisk hälsa.

I riskfaktorerna för psykisk hälsa i arbetet ingår å sin sida en känsla av dålig kontroll över arbetet som kan vara kopplad till en exempelvis orimlig arbetsmängd. Upplevelsen av orättvis behandling samt konflikten mellan ansträngning och den ersättning och uppskattning som den ger är också riskfaktorer. Osakligt bemötande på arbetsplatsen är också en tydlig risk för psykisk ohälsa.

Förändringar är också kopplade till en förhöjd risk för psykiska problem, i synnerhet när situationen är förknippad med en risk för att anställningsförhållandet upphör. Särskilt utsatta är de arbetstagare vars välbefinnande är svagt redan innan förändringen.

Lindriga psykiska symtom eller stress som förekommer tidvis är vanligt. Om stressen blir långvarig kan den dock leda till utbrändhet och utveckling av depression.

Hur kan den psykiska hälsan stödjas på arbetsplatsen?

Den psykiska hälsan kan stödjas i ledarskapet genom att till exempel organisera arbetet så att arbetstagaren kan få en känsla av att behärska arbetet. Stöd för den psykiska hälsan innebär också att man signalerar att man värdesätter arbetet och de anställda och fäster uppmärksamhet vid rättvisa, jämlikhet och öppenhet i arbetsplatsens verksamhet. Genom samma åtgärder kan även andra medlemmar i arbetsgemenskapen stärka sitt psykiska välbefinnande.

Genom sitt agerande kan chefen också stärka de anställdas individuella resurser, såsom känslan av att kunna och hanteringen av arbetskarriären. ”Tidigt stöd” förutsätter att chefen är medveten om vilka situationer som belastar de anställda, tidspressen, misslyckanden och stötar som drabbat känslan av att kunna. Säkerställandet av kunnandet i arbetet är å sin sida att stödja det psykiska välbefinnandet, eftersom en kontinuerlig känsla av otillräcklighet i arbetet kan leda till psykiska symtom.

Arbetsgivaren är ansvarig för identifieringen av psykosociala belastningsfaktorer som en del av bedömningen av riskerna på arbetsplatsen. Arbetsgivaren planerar i samarbete med arbetsgemenskapen hur riskerna kan minskas. Företagshälsovårdens grundläggande utredningar eller riktade arbetsplatsutredningar där man utnyttjar arbetsplatsens egen riskbedömning ger mer information som fördjupar informationen från personalenkäterna, sjukfrånvarostatistiken och företagshälsovården.

Psykisk belastning uppstår alltid i viss mån i arbetslivet. Dessutom genomgår en del av dem som arbetar en tung period i privatlivet. Ibland är den psykiska försämringen förknippad med livshändelser utanför arbetet. Även då kan arbetsplatsen ha en stor betydelse i att stödja arbetstagaren med både en förstående attityd och arbetsarrangemang.

Stöd för psykisk hälsa är en del av ledningen av arbetsförmåga

Främjandet av den psykiska hälsan på arbetsplatsen är en del av ledningen av arbetsförmåga. Den omfattar förstärkning av resurser, observation av belastning, ingripande i observerade missförhållanden samt stöd till personer som har symptom eller har insjuknat i psykisk ohälsa.
Samma processer för stöd för arbetsförmågan fungerar både i psykiska frågor och vid andra symtom och sjukdomar som påverkar arbetsförmågan.

Ett särdrag i de psykiska utmaningarna har varit att de präglas av en stämpel och av att det är svårt att tala om psykisk hälsa på arbetsplatsen. En lyckad hantering av psykiska frågor på arbetsplatsen stöds å sin sida av de processer för stödjande av arbetsförmågan som är synliga för alla och som tillämpas systematiskt även på psykiska frågor. Sådana processer är till exempel chefernas tillgänglighet och närvaro samt strukturella metoder för att skapa möjligheter till diskussion.