3.4 Stöd för arbetsförmågan på arbetsplatsen 

• följer upp arbetstagarens arbetsförmåga och frånvaro
• för ett tidigt stödsamtal med personen och dokumenterar samtalet på en blankett som har sammanställts för ändamålet
• gör nödvändiga tidsbundna eller bestående ändringar i arbetsförhållandena eller arbetets innehåll (anpassning av arbetet)
• kontaktar vid behov sin egen chef och/eller företagshälsovården.

• följer upp personalens frånvaro
• samarbetar med chefer, arbetarskyddet, företagshälsovården och samarbetspartner utanför arbetsplatsen
• deltar vid behov i gemensamma möten för tidigt stöd
• planerar och utvecklar främjandet av arbetshälsan
• koordinerar genomförandet av en eventuell omplacering tillsammans med cheferna
• koordinerar kontakten med eventuella samarbetspartner (producenter av rehabiliteringstjänster, arbetspensionsanstalter osv.).

• följer sjukfrånvaron för egen del och inleder planeringen av stöd för arbetsförmågan som behövs senast vid kontrollpunkterna 30/60/90/150/230
• gör vid behov en bedömning av den återstående arbetsförmågan och ger ett skriftligt utlåtande om den till arbetsgivarens representanter och/eller FPA
• bedömer rehabiliteringsbehovet och hänvisar till rehabilitering
• ansvarar för koordineringen och uppföljningen av den arbetstagarspecifika serviceprocessen för stöd för arbetsförmåga och rehabilitering
• deltar vid behov i gemensamma möten för tidigt stöd
• samarbetar med arbetstagaren och chefen samt vid behov med arbetarskyddet och ger experthjälp vid ändringar i arbetet.

• deltar i bedömningen av riskerna på arbetsplatsen, arbetsplatsutredningarna, genomförandet av personalenkäter och uppföljningen av sjukfrånvaro
• deltar i arbetarskyddskommissionen eller motsvarande som planerar, utvecklar och utvärderar verksamheten för tidigt stöd för arbetsförmågan och företagshälsovården samt företagshälsovårdssamarbetet på arbetsplatsen
• handleder och ger personalen råd om tillvägagångssätten för stöd för arbetsförmågan på arbetsplatsen
• deltar på begäran i gemensamma möten för tidigt stöd
• lägger fram förslag för att utveckla företagshälsovården och bygger upp gemensamma verksamhetssätt och verksamhetsmodeller
• säkerställer att arbetssäkerheten bevaras i samband med anpassningen av arbetet.

• tar upp frågan om att orka med det egna arbetet med den egna närmaste chefen eller en representant för företagshälsovården
• lämnar förslag om ändringar som behövs i arbetsuppgifterna, arbetsförhållandena eller utvecklingen av den egna kompetensen
• tar upp karriärfrågor under utvecklingssamtalen.

• tar upp arbetsprocesserna och arbetsgemenskapens funktion och deltar i utvecklingen av dessa.

Det ersättande arbetet är en del av en mer omfattande modell för stödjande av arbetsförmågan på arbetsplatsen och det förutsätter alltid arbetsplatsspecifika avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagarnas representanter. Inom en del branscher finns ett avtal om ersättande arbete i kollektivavtalen.

Med ersättande arbete avses att arbetstagaren i stället för sjukfrånvaro utför arbete som motsvarar på ett bättre sätt hens aktuella arbetsförmåga. Det ersättande arbetet grundar sig på frivillighet och arbetsgivaren och arbetstagaren kommer överens om det.

Stöd för arbetsförmågan är en av företagshälsovårdens huvuduppgifter. Företagshälsovården stödjer hela arbetsgemenskapen på arbetsplatsen: arbetstagare, chefer, ledning och andra intressentgrupper. Företagshälsovården bedömer tillsammans med arbetsplatserna hur arbetet och förhållandena på arbetsplatsen stödjer och främjar arbetstagarnas arbetsförmåga och hur förhållandena på arbetsplatsen borde utvecklas.

Chefen kan få handledning och rådgivning av företagshälsovårdspersonal när arbetstagaren har svårt att klara sig i arbetet. Det multiprofessionella teamet inom företagshälsovården har som uppgift att identifiera arbetstagarnas rehabiliteringsbehov, hänvisa dem till rehabilitering och sörja för koordineringen och uppföljningen av tjänsterna bl.a. med primärvården och den specialiserade sjukvården.

När chefens och arbetstagarens gemensamma åtgärder i arbetet och på arbetsplatsen inte räcker till för att stödja arbetsförmågan finns det skäl att också diskutera frågan i ett tidigt skede med företagshälsovården. Detta samtal kan benämnas på många sätt; i detta informationspaket kallar vi det nätverksmöte.

Under nätverksmötet samtalar chefen, arbetstagaren och om arbetstagaren önskar även hens stödperson samt företagshälsovårdens representant och kommer överens om åtgärder som stödjer arbetsförmågan. Under nätverksmötet representeras företagshälsovården, beroende på vilket ärende som behandlas, av en eller två personer som tillhör olika yrkesgrupper. Om det till exempel är nödvändigt att skriva ett B-utlåtande för ansökan om förmåner, deltar företagsläkaren i diskussionen. Under nätverksmötet kan man också följa upp hur arbetstagarens arbetsförmåga framskrider och hur hen fortsätter i arbetet. I arbetsplatsens egen modell för stöd för arbetsförmågan kan man beskriva hur diskussionerna om arbetsförmåga ordnas och hur man agerar i dem. Läs mer i Arbetshälsoinstitutets handbok Nätverksmöte.

Tidigt stöd för arbetsförmågan är också en del av en mer omfattande modell för stödjande av arbetsförmågan på arbetsplatsen vid långvarig sjukfrånvaro (se avsnittet 1 Utveckla fungerande handlingsmönster). I boxen finns anvisningar för sjukfrånvaro av olika längd.

Seija arbetar inom social- och hälsovården. Hon har haft ryggsmärtor som har varierat under flera år och den senaste smärtperioden har försämrat avsevärt hennes arbetsförmåga.

Seija kan beskriva arbetsuppgifterna som gör att ryggsmärtan ökar. När ryggsmärtorna förekommer har även sömnen och fritidsintressena lidit. Ryggsmärtorna gör Seija orolig och rädd; hon oroar sig över att eventuellt förlora arbetsförmågan och tanken att hamna utanför arbetsgemenskapen skrämmer henne. Å andra sidan oroar hon sig också för hur arbetsgemenskapen klarar sig. Sjukfrånvaron försämrar utkomsten för ensamförsörjaren Seija och för hennes familj.

Seija bokade tid till företagsfysioterapeutens direktmottagning. Fysioterapeuten undersökte Seijas situation och bedömde hennes arbetsförmåga tillsammans med henne. Företagsfysioterapeuten genomförde också ett riktat arbetsplatsbesök på Seijas arbetsplats. Seija fick dessutom samtala med företagspsykologen. Hon lärde sig förstå ryggsmärtans karaktär och fick metoder för egenvård. Seija började också med arbetsgivarens stöd besöka gymmet tillsammans med några av sina arbetskamrater.

Seijas chef deltog i ett riktat arbetsplatsbesök och i ett gemensamt möte för att hantera belastningen i arbetet och stödja Seijas arbetsförmåga. Chefen uppmuntrade Seija att framföra sina tankar och lyssnade med respekt på dem. I arbetsgemenskapen rådde en öppen och accepterande atmosfär som gjorde det möjligt att be om hjälp. Man kom tillsammans överens om bl.a. tillfälliga metoder för att anpassa arbetet när ryggsmärtan är besvärlig.

Företagshälsovården följde upp Seijas arbetsförmåga till en början med cirka en månads mellanrum, senare med tre månaders mellanrum. Chefen har hållit tät kontakt med Seija och hennes arbetsgemenskap i deras vardag. Seija har fortfarande tidvis symtom i ryggen men en längre sjukfrånvaro har undvikits. Seija upplever stödet från sin egen chef som den viktigaste faktorn i stödet för arbetsförmågan. Trots de tidvis förekommande ryggsmärtorna har Seija njutit av sitt arbete och tackar för chefens stöd men även sin arbetsgemenskap och aktörerna inom företagshälsovården.