4. Handledarens eget kunnande

Handledaren behöver mångsidigt kunnande i en mångkulturell kontext. Forskare har på många sätt delat upp detta kunnande, men en vanlig uppdelning är kunnande inom vetenskap, färdighet och inställning.

Vetenskapligt kunnande innebär sådant kunnande som styr den egna verksamheten samt ett kritiskt förhållningssätt till denna vetenskap. Till exempel är handledarens kunnande om särdrag inom olika kulturer viktig (t.ex. samhälleliga och individualistiska kulturer) men lika viktigt är det att inse att definitionen av den handledda genom denna kunskap kan vara felaktig och fördomsfull. Inom ett land lever väldigt olika kulturer och handledaren bör alltid närma sig den handledda som en individ. Inom mångkulturell handledning är det särskilt viktigt att kunna se de värderingar och attityder som ligger som grund för ens egen verksamhet och även identifiera den egna kulturens inflytande över ens tänkande och verksamhet. Det mångkulturella kunnandets vetenskapliga dimension innebär även att handledaren har kunskap om lagar och strategier som reglerar det mångkulturella arbetet samt teorier gällande kultursensitiv och dialogisk handledning.

Färdighetsnivån innebär förmågan att genomföra kultursensitiv handledning, reflektera över den egna verksamheten och de egna fördomarna kritiskt samt förmåga att välja metoder som lämpar sig för handledningstillfällena. Attitydkunnande innebär att bli medveten om sina egna och andras attityder och verka så att handledningstillfället inte bygger på antaganden och förutfattade meningar. Anta inte – ta reda på!

Handledaren behöver även känslofärdigheter som innebär förmåga att identifiera och reglera sina egna och andras känslor, vid behov lugna eller uppmuntra. Även empatisk förmåga är en känslofärdighet. I handledning finns känslor alltid med, antingen medvetet eller omedvetet, så handledaren bör kunna identifiera sina känslor och deras betydelse för handleningstillfället.

Material samt uppgifter hittar du via underrubriken 4.1 Tilläggsmaterial.